Alltid har bloggen och mitt skrivande varit min trumma till ventilation, alltid har mina ord kunnat fria mig från allt det som bott inom mig som jag inte alltid kunnat få ut, det är konstigt att när jag inte behövde orden på länge så kunde jag säga orden jag behövde säga, men nu känner jag det bara som om orden fattas mig, som om orden helt enkelt bara är gömda och någon kastat bort nyckeln så jag inte ska kunna formulera dem....

Dagarna känns som att jag vandrar i ett klister och ena dagen känns allt toppen trots mina fast klistrade fötter, men då andra dagar som denna idag, så känns det som om allt jag gör bara blir fel.....

Jag känner mig inte som alla andra.....JAG ÄR INTE som alla andra, men idag kändes det verkligen in i hjärtat att jag är AVVIKANDE att jag inte fungerar som man SKA .... men jag vet att det är en känsla, en känsla som inte alltid ska vara där, men när jag lever mitt liv så känns det ibland som om jag ibland står brevid och bara tittar på, det känns ibland som om jag inte existerar i mitt eget liv.

Jag älskar mitt liv och jag älskar min familj men har sådana enorma låga dagar just nu att jag inte hittar orden för att komma mig ur det...

Ge mig styrka

.....

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

Mod att förändra det jag kan,

Och förstånd att inse skillnaden

Dagarna närmar sig mot Linas 1 års dag....

Är mycket som ska planeras och fixas .....

Vi kommer att ha ett litet kalas med start 13.00 för de som vill och Lina ska ha sig lite tårta och fika .... vi ska njuta av den förhoppningsvis fina sommar värmen :) som jag håller tummarna att vi kommer att få ha :)

Tänk att det är snart ett års sedan hon kom till världen .... attt tiden rusat på allt så fort....

Då ska vi se .... utmanad av självaste fia .... Jaa då ska vi se :)

Gör så här;

1. Beskriv dig själv som vän. Hur är du som vän och hur är du som person gentemot dina vänner?
2. Beskriv hur du tror att dina vänner uppfattar dig som kompis och person gentemot dina vänner? Uppfattas du på samma sätt som du själv uppfattar dig som vän tror du?
3. Känner du personligen den personen som utmanade dig så ge en beskrivning av hur du uppfattar denna som vän!
4. Utmana 5 personer

1. Beskriv dig själv som vän. Hur är du som vän och hur är du som person gentemot dina vänner?
Jag är en rätt enkel person igentligen, kanske en lite av en moraltant enligt många, men jag tror stenhårt på rätt och fel, jag försöker hela tiden utveckla mig själv till det bättre och jag försöker att vara rättvis, enligt vad jag anser rättvis är. Jag är ärlig, rak och öppen, kanske lite för rak ibland, men jag tror på ärlighet och öppenhet.

Jag tror på det gammla talesättet behandla andra som du själv vill bli behandland.

2. Beskriv hur du tror att dina vänner uppfattar dig som kompis och person gentemot dina vänner? Uppfattas du på samma sätt som du själv uppfattar dig som vän tror du?

JA mina vänner uppfattar mig nog som en snäll person som kanske kan komma att tycka lite väl mycket i många saker, en person som gärna lägger sig i och som kanske bryr sig lite för mycket om allt.

3. Känner du personligen den personen som utmanade dig så ge en beskrivning av hur du uppfattar denna som vän!

Ja klart jag gör, det är ju min lillasyster, jaa min lillasyster är en klipsk och smart tjej, en tjej som har huvudet på skaft, en person med mål och drömmar och ambitioner i livet och som vill ha ut mycket av sitt liv och uppnå saker och verkställa sina mål, en tjej som är otroligt sjukt duktig på hundar, är tekniskt lagd och som kan lära sig allt hon vill bara hon lägger manken till. Bestämmer sig och slutför det.

4. Utmana 5 personer

JA vet ju inte vilka som läser min blogg, men kan väll chansa och försöka genom att skriva;

Anna
Anki
Sofia
Caisa

Finns alltid tusen tankar i huvudet på mig som mamma och som mamma till Lina, det finns alltid saker som jag ångrar att jag sagt och gjort, att jag skulle ha sagt annorlunda till henne eller gjort annorlunda, men det är väll så det kommer att vara hela livet antar jag.

Jag antar att stunderna kommer att komma när jag verkligen sitter och gråter ännu mer än jag stundtals gör redan över saker som skulle kunna vara bättre i min föräldraroll, men sånt är väll en vardag för en förälder i allmänhet....

Men i alla fall så satt jag funderade över detta med faser och alla saker och ting som hör med barns utveckling och har att göra med....

Så jag surfade runt lite och hittade lite intressant fakta och hittade följande;

Tänk på som förälder

·         Var mycket tillsammans med ditt barn!

·         Prata mycket med varandra! Läs högt för ditt barn, fråga, intressera dig, diskutera - gärna även hetsigt och stormigt ibland. Konflikter och konfliktslösning innebär att kaos förs in i ordningen. Det stimulerar den kreativa förmågan.

·         Spela och sjung! Musik utvecklar hjärnan.

·         Uppmuntra lek långt upp i skolåldern. Delta själv i ditt barns lek. Många tror att leken förändras i takt med att vi blir äldre, men det är bara leksakerna, det vi leker med, som förändras.

·         Öva motorik och rörelse.

·         Rita och måla. Att öva färger och former är en rolig och bra lek för ditt barn.

Ge beröm till ditt barn! Beröm gör inte bara ditt barn lyckligare utan förstärker också nervbanorna mellan främre hjärnbalken och mellanhjärnan där känslorna sitter.

---------  Hämtat från : http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=11746

Leken behövs!

Barn föds med entusiasm, fantasi, lek- och upptäckarlust. Det är i leken en stor del av hjärnans olika delar utvecklas.

Inom hjärnforskningen har vi börjat förstå vad leken betyder för hjärnans allsidiga utveckling. Då vi i skolan försöker få barnen att utveckla alla sina förmågor, är det skäl att belysa vad vi menar med "hjärnans allsidiga utveckling" och lekens betydelse för denna utveckling.

Lek ingår inte i skolundervisningen i den nutida informationsfokuserade skolan. Vi lever i ett informationssamhälle och anser att det är kunskap vi behöver här i livet, nu och i framtiden.

Då glömmer man emellertid, att alla kunskaper är färskvaror, något som forskats fram "i går, förrgår", det vill säga alltid "gammal kunskap", och som inte nödvändigtvis är gångbara i morgon, då oförutsedda förändringar skett i den snabba utvecklingen, i naturen, i samhället, inom ekonomin och så vidare. Man glömmer också att naturen givit oss helt andra resurser för att klara även morgondagen, bland annat kreativiteten, förmågan att producera idéer, och vår fantasi med dess förmåga att se möjligheter som kan användas i oförutsedda situationer.

Vad är kreativitet och vad är fantasi och hur hänger leken ihop med hjärnans olika förmågor och vilken uppgift borde skolan ha i denna informationsålder?

--------- Hämtat från: http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=11739

Trots - barnets eget sätt att rådfråga omvärlden, att förstå, lära sig och bli mer självständig.

Barn utvecklas hela tiden och ibland i ett mycket hög tempo, de "trotsar" opponerar sig och markerar sin självständighet. Barn "trotsar" i olika perioder av livet, kring två-årsådern, sex-årsåldern och i tonåren. Trots är nödvändigt och bra, det leder till en utveckling hos ditt barn

Trotsåldern handlar mycket om att kunna hantera motstridiga känslor. Ditt barn har insett att det finns olika viljor, min vilja, mamma och pappas vilja och kanske fröknarna på förskolans vilja.

Eller ..... föräldrar blir trotsiga och låter inte barnet få det utrymme som han eller hon behöver för att försöka själva.

Testar gränser

Framför dig har du kanske ett dominerande, krävande och ibland aggressivt barn. Ett barn som har svårt att förstå när du förklarar varför man inte får göra si eller så, ett barn som inte har tillräcklig språklig utveckling för att begripa innebörden av orsak och verkan. Som förälder till ett trotsande barn undrar man ofta varför han eller hon trotsar då man inte tycker att det finns någon orsak.

Exempel
Ditt barn vägrar äta potatismosen, fast det igår var just potatismos som var favoritmaten. Kanske påminner potatismoset om något annat som gått fel sen igår och gör en koppling, något som du som förälder inte gör.

Som förälder får du ofta ta emot det mesta trotset och det kan upplevas som hotfullt när ditt barn vill rubba maktbalansen hemma. Vad ditt barn behöver är en vänlig, empatisk handledning. Det är en stor hjälp för både barn och föräldrar om man kan se perioden mellan två och tre år som en gåva och inte som ett problem.

Några knep

Vad gör man med en tvååring som ligger på golvet och skriker och inte vill ta på sig overallen på väg till dagis?

Barn i den åldern vill klara av saker på egen hand, inte sällan saker som är lite för svåra. Låt barnet försöka själv. Som förälder kan man gärna gå ifrån en stund och låta barnet göra ett försök. Det brukar inte dröja länge innan barnet lugnar ner sig och vill samarbeta eller ber om hjälp.

Några andra knep

·     Ditt barn vill inte dela med sig av sina leksaker - låt honom välja ut några saker som andra får låna och låt honom plocka undan de han inte kan tänka sig att låna ut.

·     Ditt barn vill inte sätta på sig gummistövlar - låt henne välja mellan gummistövlar och grova skor. Har du tur blir hon nöjd med att känna att hon fick vara med och bestämma.

·     Barnet ligger på golvet i affären och skriker efter godis - säg att du förstår att hon vill ha godis, det är ju gott. Du bejakar barnets känslor, de flesta tycker ju att godis är gott. Men så lägger du till att hon får inget godis idag, hon får vänta till lördag, det är er godisdag.  Här sätter du som förälder en gräns. Förmodligen kommer ditt barn att fortsätta med sin protest men att visa sitt missnöje med protester är inte farligt Tillslut sjunker vetskapen om att det inte blir något godis in hos ditt barn och hon kan istället ta emot tröst något som ni båda säkert behöver.

·         Det måste finnas en trygg plattform för ditt barn då han eller hon utforskar världen. ·         Acceptera ditt barn just som det är. ·         Att ge ditt barn motstånd i allt är ingen bra väg. Det gäller att välja konflikter, att bråka om det som är viktigast. ·         Det är viktigt att sätta gränser för vad som är tillåtet och vad som är farligt och förbjudet. Ditt barn behöver få uttrycka sin ilska och ändå känna att gränserna håller. Först då blir livet ett äventyr, inte ett risktagande.

Så jag frågar mig ofta om detta med föräldraskapet och rätt och fel, hur det kommer sig att man har så många tankar och funderingar och åsikter på vad som är rätt och vad som är fel….Hur det kommer sig att folk har så mcyket att tycka vad gäller barn uppfostran och jag är inte mindre tycka till själv utan snarare tvärt om, jag är nog en som tycker väldigt mycket, men samtidigt så är jag också en som agerar väldigt mycket på mina tycken, jag verkställer och försöker leva upp till mina tycken….

Hur känner ni?? Är ni också föräldrar, blivande föräldrar eller bara en sådan person som tycker mycket om andra och deras hantering av sina barn eller djur…..

För likheten mellan att fostra ett barn och en hund är inte så stor, inte i mina ögon i alla fall….