Saken hör ju att alla som känner mig vet att jag kommer att utbilda mig inom psykiatri och alla som känner mig vet att jag brinner starkt för detta, att det är det jag vill.

Mycket varför jag vill det är att jag alltid kännt att det brister så mycket i vården bland den psykiatriska vården, det brister i kunskapen hos de "profisionella" om man säger så, för mig har det vart en person som vid första besöket såg igenom mig när jag var 19 år och den personen är jag evigt tacksam för, tacksam att den personen räddade mig från mig själv och har gett mig möjligheten till liv.

Så med det vill jag bara delge en text/dikt något jag kluddrade ner härom kvällen....Har sin inspiration nära mig men inte jag....

------

Demoner, Andar, Röster
Det skriks, Det ropas, Det sägs
Att de upplevs som verkliga
Orden är inte ens egna, det sägs att orden är någons annans
Allt landar i att et inte är ens egen vilja som agerar, handligarna mot sig själv
Handlingarna är någon annan som begär

Demoner, Andar, Röster
Allt har tydligen ett namn
Allt kan förklaras med något som inte är ett JAG
Vingklipptängel, fallen gloria
Saknad, sorg och längtan
Ord, förståelse, ord av bekräftelse
Kväver sin omgivning
Med kunskap att orken är borta
Orden fattas, allt försvinner
Allt tynar bort framför synen
Framför de som älskar en

Demoner, Andar, Röster
Namnen utan ansvar
Namnen utan förmåga till försvar
Vita rockar, verklighet, piller, galler, lysrör, korriodorer,
Barn bakom dörrar, stängda från livet
Kommer inte ut, ingen ork, ingen kraft

Världen drogar, världen låser in

Allt eller inget, men faktum ärm det är inte JAGET, det är

Demoner, Andar, Röster

------

Eller är det bara en ursäkt och undanflykt??

Jag hade tänkt att mitt skrivande skulle få ta fart under min mamma ledighet, men det skulle jag nog inte vilja påstå att det har skett, jag började men sen hände det inte mycket, tankarna är många om vad jag vill få ner på papprett, det kryper i fingrarna och det är ord i huvudet som behöver komma ut, ord jag vill skrika till hela världen....

Jag vill göra en redogörelse för livet, vad livet innebär och vad man ska göra av livet, varför livet är som det är och vad som är meningen med livet, jag vill forma mina ord så innerligt mycket att jag inte vet vart jag ska börja, jag vill skriva samhälls kritiskt, jag vill skriva verklighetsbaserat, jag vill skriva fiction, jag vill skriva desperat poetri och depprimerande poesi....jag vill skriva djupa noveller som tar upp ämnen som berör, noveller som får människor att tänka....

Jag vill forma mitt inre av ord och lust men hittar ingen början, hittar ingen kraft....

Varför ska orden finnas och tankarna många, men tiden och orken där förloras....

-----------------------------

Morfar

Make, Far och Morfar Navet i vår familj Älskad hedrad Saknad och längtan Sorgen är stor Tårarna många Tankarna forsar Tankarna far Tankarna går fram och Tankarna går bak Navet bland oss och kuggen som hjulet rullar på Make far och morfar

---------------------------------------------------------------

Mitt öde är här

Kom hit, kom mig nära, möt mig på halva vägen, ta mig för den jag är, ta mig för allt det jag har med mig, se mig för den jag är, se mig för det jag komma skall Jag är jag och du är du men tillsammans är vi två och vi är vi, så kom hit, kom nära, möt mig på halva vägen, ta mig för den jag är, ta mig för allt det jag har med mig, se mig för den jag är, se mig för det jag komma skall Tillsammans är vi starka, tillsmmans kan vi ge varandra styrka och trygghet, tillsammans kan vi ge varandra kraft att orka vakna och orka kämpa mot verkligheten utanför och utanför där det gömmer sig demoner och mörkare krafter Jag är jag och du är du men tillsammans är vi och vi är vi så kom och låt oss vara vi, vara vi tillsammans du och jag