Saken hör ju att alla som känner mig vet att jag kommer att utbilda mig inom psykiatri och alla som känner mig vet att jag brinner starkt för detta, att det är det jag vill.

Mycket varför jag vill det är att jag alltid kännt att det brister så mycket i vården bland den psykiatriska vården, det brister i kunskapen hos de "profisionella" om man säger så, för mig har det vart en person som vid första besöket såg igenom mig när jag var 19 år och den personen är jag evigt tacksam för, tacksam att den personen räddade mig från mig själv och har gett mig möjligheten till liv.

Så med det vill jag bara delge en text/dikt något jag kluddrade ner härom kvällen....Har sin inspiration nära mig men inte jag....

------

Demoner, Andar, Röster
Det skriks, Det ropas, Det sägs
Att de upplevs som verkliga
Orden är inte ens egna, det sägs att orden är någons annans
Allt landar i att et inte är ens egen vilja som agerar, handligarna mot sig själv
Handlingarna är någon annan som begär

Demoner, Andar, Röster
Allt har tydligen ett namn
Allt kan förklaras med något som inte är ett JAG
Vingklipptängel, fallen gloria
Saknad, sorg och längtan
Ord, förståelse, ord av bekräftelse
Kväver sin omgivning
Med kunskap att orken är borta
Orden fattas, allt försvinner
Allt tynar bort framför synen
Framför de som älskar en

Demoner, Andar, Röster
Namnen utan ansvar
Namnen utan förmåga till försvar
Vita rockar, verklighet, piller, galler, lysrör, korriodorer,
Barn bakom dörrar, stängda från livet
Kommer inte ut, ingen ork, ingen kraft

Världen drogar, världen låser in

Allt eller inget, men faktum ärm det är inte JAGET, det är

Demoner, Andar, Röster

------

Eller är det bara en ursäkt och undanflykt??