Det är nog det bästa som hänt mig, att jag fått min älskade Lina, att jag fått äran att vara hennes mamma, att jag träffade hennes pappa och att hon kom till jorden till oss, men jag kan inte låta bli att reflektera över den enorma trötthet och maktlöshet jag just nu känner det, jag känner mig så psykiskt och fysiskt utmattad av det faktum att hon inte sover som hon ska som hon har gjort, har inte sovit en natt ordentligt på jag vet inte hur länge alltså...

Känner mig så otroligt grinig och trött och gnällig på Daniel, känns som om jag bara gnäller och blir irriterad på allt han säger, känns som om allt han gör är fel och jag vet att det har med min sömnbrist och göra, jag vet att det har med min skol stress och göra....

Jag älskar och vara mamma och jag älskar och vara studernade, att hela tiden lära mig och hela tiden utvecklas genom det, men jag måste också tänka på min familj och jag måste planera min vardag bättre för att få det att funka....Frågan är bara vart jag ska börja?

Att det skulle bli tungt och börja plugga med Lina det visste jag, men att det skulle bli så här tungt det trodde jag aldrig, trodde inte att jag skulle behöva se och uppleva att hon skulle ha en sådan seperation som hon har, tycker det är så otroligt jobbigt, det skär i mitt mamma hjärta hela tiden när jag måste åka på morgonen, när jag måste lämna henne och inte kunna ligga kvar och mysa med henne i sängen....kunna njuta av dagen tillsammans med henne....

usch....ibland känner jag mig som världens sämsta mamma, men jag vet att det är för hennes skull jag är på skolan och för hennes skulle som jag är borta i slut ändan och jag vet att hon förstår det när hon växer upp och så, men samtidigt så kan jag inte låta bli och känna mig hemsk och elak....men tack och lov har hon ju sin underbara och bästaste pappa så hon slipper flänga runt bland en massa olika människor i alla fall....då hade det nog vart ännu jobbigare....


JAG OCH LINA MYSER PÅ I SOFFAN - LINA NYKLÄCKT


LINIS OCH JAG PÅ STADEN .... MYSER PÅ I MATCHANDE FÄRGER

Jag blir så förundrad över hur folk behandlar andra människor, hur folk inte är rättvisa, ärliga och raka med varandra, varför det ska vara så svårt att vara den man är i alla lägen, att jag i vissa fall väljer att inte visa alla mina sidor har väll med min trygghet att göra, medans jag nu syftar på människor som visar sina sidor genom att på olika sätt ta fram de allt eftersom och inte tydligt visa att de finns där från början, utan lyfter lite då och då, så att istället för att det ska vara en positiv sida så blir det en negativ sida och det blir skitsnack och hugg i ryggen helt enkelt....

Men jag kan samtidigt se att dessa människor som använde sig av denna metod är svaga och osäkra människor, jag kan tydligt se att dessa människor som inte törs stå upp för sina tankar och känslor är människor som faktiskt känner sig små och ensamma, jag kan tycka synd om de, för att de inte har mer respekt för sig själv än så här, jag kan inte förstå att deras nöje är att hålla saker borta från sig själv och rikta skvallret och uppmärksamheten på någon annan.

Nej usch....

Faaan vad jag känner mig besviken just nu, känner mig så oerhört besviken på sååå många att jag inte vet vart jag ska börja, det är allt från personer som lovat saker och inte hållit de, till personer om snackat skit bakom ryggen på mig, till personer som inte står upp för sina åsikter och är ärliga....

Att folk ska säga en massa saker och sedan inte stå fast vid de, att de ska erbjuda sig att göra en massa saker och sen inte verkställa de, jaa jag vet inte, är nog bara så himla mycket med allt just nu, men jag känner mig besviken och ledsen över allt....

Tur jag har Lina, Danne, mamma och mina underbara systrar  (önskar bara man såg mer av den yngre) men i alla fall tur jag har dem.....

Orken min känns slö just nu, hur kommer det sig att vissa vill andra människor så illa att de går över lik för att få igenom det???

Nej för mig helt underligt...

 

Finaste storasyster med lina i famnen och älskade Elly i magen



Bästaste lillasyster med lina


Bästaste mommon och Lina