Det är nog det bästa som hänt mig, att jag fått min älskade Lina, att jag fått äran att vara hennes mamma, att jag träffade hennes pappa och att hon kom till jorden till oss, men jag kan inte låta bli att reflektera över den enorma trötthet och maktlöshet jag just nu känner det, jag känner mig så psykiskt och fysiskt utmattad av det faktum att hon inte sover som hon ska som hon har gjort, har inte sovit en natt ordentligt på jag vet inte hur länge alltså...

Känner mig så otroligt grinig och trött och gnällig på Daniel, känns som om jag bara gnäller och blir irriterad på allt han säger, känns som om allt han gör är fel och jag vet att det har med min sömnbrist och göra, jag vet att det har med min skol stress och göra....

Jag älskar och vara mamma och jag älskar och vara studernade, att hela tiden lära mig och hela tiden utvecklas genom det, men jag måste också tänka på min familj och jag måste planera min vardag bättre för att få det att funka....Frågan är bara vart jag ska börja?

Att det skulle bli tungt och börja plugga med Lina det visste jag, men att det skulle bli så här tungt det trodde jag aldrig, trodde inte att jag skulle behöva se och uppleva att hon skulle ha en sådan seperation som hon har, tycker det är så otroligt jobbigt, det skär i mitt mamma hjärta hela tiden när jag måste åka på morgonen, när jag måste lämna henne och inte kunna ligga kvar och mysa med henne i sängen....kunna njuta av dagen tillsammans med henne....

usch....ibland känner jag mig som världens sämsta mamma, men jag vet att det är för hennes skull jag är på skolan och för hennes skulle som jag är borta i slut ändan och jag vet att hon förstår det när hon växer upp och så, men samtidigt så kan jag inte låta bli och känna mig hemsk och elak....men tack och lov har hon ju sin underbara och bästaste pappa så hon slipper flänga runt bland en massa olika människor i alla fall....då hade det nog vart ännu jobbigare....


JAG OCH LINA MYSER PÅ I SOFFAN - LINA NYKLÄCKT


LINIS OCH JAG PÅ STADEN .... MYSER PÅ I MATCHANDE FÄRGER