Oj mina drömmar, oj oj, jaa vart ska man börja med detta ämne då....

Jag ser inte mig själv som en drömmare, jag ser mig själv som en förverkligare, jag sitter inte fast på mitt arsle och drömmer mig bort, jag tar tag i mina drömmar och förverkligar de.

Jag ville så mycket när jag var yngre jag vill uppnå saker och blå något, jag drömde om att bli någon som kunde göra förändring för andra, jag vill ha familj, ett rötthus med vita knutar, jag ville ha ett vitt staket och en volvo, jag ville ha en vovve och jag ville ha en dotter.

Jag ville ha ett förhållande som håller och som är stabilt och som ger mitt barn en trygg uppväxt, jag har under mina tonårs år alltid sagt att jag inte ville vara någon svensson, att jag inte ville ha barn och att jag inte ville ha allt det jag har idag, men någonstans måste jag nog bocka och bittert erkänna att det är det jag velat ha hela tiden.

Men någonstans började jag nog släppa på mina drömmar om ett vanligt liv, släppa på min önskan att hitta den rätta och någonstans så började jag acceptera min ensamhet och min lott i livet.

På något sätt så gav jag upp mina drömmar längsvägen och det var nog bra på ett sätt, för när allt det som en gång var, var just det borta då kom min riddare på sin vita springare i detta fallet en vit volvo v40 :)

Förutom drömmen om att hitta den rätta att bilda familj med och få allt det jag har idag, så har jag ju drömmar om att få igång min kennel och hitta rätt hundras och rätt start med det.

Sen har väll de vanliga drömmarna som alla andra, få min utbildning som kommer leda till jobb och som kommer att leda till bättre ekonomi för oss och får älskade Lina och sedan så drömmer jag ju om bra hälsa för oss och för alla de som står oss nära....

Sen så drömmer jag om allt möjligt....Men drömmar är till för att förverkligas så idag är jag ingen drömmare jag är realist och jag är en förverkligare tro på dina drömmar och förverkliga, förankra de i verkligheten och låt dina drömmar bli sanna ....