Dag 17 – Mitt favoritminne
Lite i fel ordning men har försökt att veta vad jag ska skriva på detta....
Finns ju bara ett favorit minne och det är ju dagen jag födde lina så tänkte att jag kan väll berätta om det minnet igen.
_______________________________________
Måndagen den 28 juni så hade Daniel sin första semester dag och vi hade bestämt oss för att sitta uppe och njuta av sommar kvällen och slöa så gott men stor och tung som jag var så gick jag och la mig före omkring 23.00 tiden och daniel kom väll strax bakom där efter 24.00 snåret.
Jag kliver upp runt 01.00 tiden och går på toa för att kissa och när jag är klar så fortsätter det att rinna och jag fattar ingenting, fortsätter mot duschen och bestämmer mig för att ropa på Daniel som vid detta laget sovit knappa timmen.
Vid mitt första försök så får jag ingen respons men vid andra försöket när jag ropar att jag tror att vattnet har gått så kommer han på 2 sek och tittar på mig frågandes och klar vaken, som om han sovit i flera timmar, så jag frågar han vad jag ska göra, känner mig förvirrad och helt oförberedd.
Men tillslut så samlar jag mig och ringer till förlossningen och får svaret att jag ska vandra i 30 minuter i huset och sen ringa upp de, så jag gör det och under tiden så går Daniel på någon form av aoutopilot och gör det vi hade prata om skulle göras.
Så jag ringer upp och de säger att jag ska vara inne inom 3 timmar, så det var bara att sätta sig i bilen och bege sig iväg mot sunderbyn och då var klockan vid 02.30 tiden.
Vi anländer på sunderbyn och får gå genom akuten och när vi kommer upp får jag lägga mig under CTG kurvan och den visar att jag har värkar var 10 minut och vi blir hemskickade med orden att vi ska ringa specmödra i pite för att få en tid samma dag samt att händer det inget så ska de sätta igång mig inom 3 dagar.
Så vi åker hem och på vägen hem så är det rätt ok känner att jag har värkar men inte så farligt, en korp kommer och krachar i rutan på min sida av bilen och skrämmer skiten ur mig.
Väl hemma vid 05.00 tiden så skyndar daniel med att lägga sig och försöka få nå sömn och vid detta laget så har jag tätare värkar och jag försöker att hela tiden sova men det går inte.
Vid 08.00 tiden så ringer jag Öjebyn och avbokar min tid hos de den 30:e och bokar tid på spec mödra klockan 13.00 jag fortsätter att försöka hålla igång trots värkar, vi åker hemifrån vid 10-11 tiden och vi åker till barnenshus för att inhandla regnskydd och myggnät, våran färd fortsatte mot sjukhuset i piteå och specmödra.
Väl där så fick jag lägga mig under en ny CTG-kurva i en 30 minuter och värkarna var fortfarande runt 10 minuter i mellan, därefter så begav vi oss bestämt mot sunes i stan för att få i oss nå mat, en mycket bestämd människa hade sagt att hon skulle ha ett sunes skrov.
Väl inne på sunes så fortsatte värkarna att öka och vi åt under rätt stor tystnad och sammanbitenhet....Efter att maten var uppäten så begav vi oss till Willys och skulle handla, vilket jag insåg att jag inte orkade när vi väl var framme så fick Daniel gå in och handla det godis jag skulle ha med mig.
Sedan så mötte jag mamma, sofi och krille som hade vart och handlat med morfar, och efter det så for vi hem och daniel började sätta ihop sängen som vi skulle ha i tv-rummet.
Vid 17.00 tiden så var värkarna så täta att det var dags att ringa upp till sunderbyn igen....Daniel tog väskorna som jag så duktigt hade packat någon dag innan och vi begav oss till sunderbyn igen, med vetskapen om att vi kunde bli hemskickade för det var det hon hade sagt i telefonen till mig.
Så under färden så höll jag Daniels hand hela vägen och han klockade värkarna, han var så otroligt duktig och stark, han var en verklig klippa.
När vi kommer fram till parkeringen på sunderbyn så frågar han mig om vi ska ta med oss väskorna in, vilket jag svarar tydligt att det behöver vi inte för vi får säkert åka hem.
Tack och lov så tog han inte mig på orden och tog med sig vår väska dock lämnade han skötväskan, men det må ju då vara.
Jag var nog inte så pratglad på väg upp till sjukhuset jag hade tanken att jag skulle gå, men tror på nå vänster att jag fick åka rullstol....vilket nog de flesta får :P
Sedan så kom vi upp och fick träffa en jätte trevlig barnmorska som la mig under CTG och såg att jag hade rätt täta värkar, kommer inte ihåg hur täta, sedan så kollade hon hur öppen jag var och kunde konstatera att jag var 5 cm öppen vilket hon tyckte att jag jobbat på bra hemma, men jag hade ju vart öppen 3 under någon vecka så för mig förstod jag inte vad hon menade.
Efter det så blev det badet i 2,5 timme typ och när jag kom upp därifrån hade jag öppnat mig till runt 7 tror jag och sedan så böt de barnmorska och vi fick en som heter Anna som var gammal klasskompis till Daniel vilket var en kul överraskning....
Sedan hände en massa där i mellan i ord som jag inte kommer ihåg....
Jag använde lustgas från 7 cm till 10 ca sen inget, jag ville ha en så naturlig förlossning som möjligt, för mig var det så otroligt viktigt att få uppleva allt....
Jag upplevde aldrig min förlossning som jobbig, den varande 4,5 timme och ut kommer det en liten sak som jag lätt trodde skulle vara gigantisk eftersom jag bara ätit godis i 8 månader, (hon är ju nästan 3v tidig), sedan trodde jag att det skulle komma en pojke....
Min navelsträng var kort så fick henne aldrig helt upp på magen, sedan så talade de om för mig att det blev en flicka och jag vet inte om jag började gråta men det känns då så nu i alla fall, vilket min sambo intygar stort att jag gjorde, var ju tvungen att kolla om mina känslor stämmer :)
Sedan så började jag att prata om mina rosa gardiner som jag hade fått av den blivande mormorn som jag tagit reda på om det skulle bli en flicka....
Denna stora kabrat visade ju sig inte vara en så stor kamrat, det var en liten tös som var 46,5 cm och vägde 3115 g jag vet inte vad jag ska säga....
Men att så här snart 6 månader sitta och skriva ner detta minne, denna förlossnings berättelse som det faktiskt blev, var helt otroligt, känns som man har en helt annan distans till händelse förloppet....
Detta är den lyckligaste i mitt liv bortsett från när jag fick reda på att jag var gravid och på ultraljuden, de första sparkarna, den växande magen, så var detta slutet på våran väntan....
Våran familj är komplett....Vårat allt....vårat liv....våran älskade dotter har anlänt.....
8+3
17+4
v9
v25+3
v33+3
10 timmar innan hon anlände till världen, taget på spec mödra i pite....
Finns ju bara ett favorit minne och det är ju dagen jag födde lina så tänkte att jag kan väll berätta om det minnet igen.
_______________________________________
Måndagen den 28 juni så hade Daniel sin första semester dag och vi hade bestämt oss för att sitta uppe och njuta av sommar kvällen och slöa så gott men stor och tung som jag var så gick jag och la mig före omkring 23.00 tiden och daniel kom väll strax bakom där efter 24.00 snåret.
Jag kliver upp runt 01.00 tiden och går på toa för att kissa och när jag är klar så fortsätter det att rinna och jag fattar ingenting, fortsätter mot duschen och bestämmer mig för att ropa på Daniel som vid detta laget sovit knappa timmen.
Vid mitt första försök så får jag ingen respons men vid andra försöket när jag ropar att jag tror att vattnet har gått så kommer han på 2 sek och tittar på mig frågandes och klar vaken, som om han sovit i flera timmar, så jag frågar han vad jag ska göra, känner mig förvirrad och helt oförberedd.
Men tillslut så samlar jag mig och ringer till förlossningen och får svaret att jag ska vandra i 30 minuter i huset och sen ringa upp de, så jag gör det och under tiden så går Daniel på någon form av aoutopilot och gör det vi hade prata om skulle göras.
Så jag ringer upp och de säger att jag ska vara inne inom 3 timmar, så det var bara att sätta sig i bilen och bege sig iväg mot sunderbyn och då var klockan vid 02.30 tiden.
Vi anländer på sunderbyn och får gå genom akuten och när vi kommer upp får jag lägga mig under CTG kurvan och den visar att jag har värkar var 10 minut och vi blir hemskickade med orden att vi ska ringa specmödra i pite för att få en tid samma dag samt att händer det inget så ska de sätta igång mig inom 3 dagar.
Så vi åker hem och på vägen hem så är det rätt ok känner att jag har värkar men inte så farligt, en korp kommer och krachar i rutan på min sida av bilen och skrämmer skiten ur mig.
Väl hemma vid 05.00 tiden så skyndar daniel med att lägga sig och försöka få nå sömn och vid detta laget så har jag tätare värkar och jag försöker att hela tiden sova men det går inte.
Vid 08.00 tiden så ringer jag Öjebyn och avbokar min tid hos de den 30:e och bokar tid på spec mödra klockan 13.00 jag fortsätter att försöka hålla igång trots värkar, vi åker hemifrån vid 10-11 tiden och vi åker till barnenshus för att inhandla regnskydd och myggnät, våran färd fortsatte mot sjukhuset i piteå och specmödra.
Väl där så fick jag lägga mig under en ny CTG-kurva i en 30 minuter och värkarna var fortfarande runt 10 minuter i mellan, därefter så begav vi oss bestämt mot sunes i stan för att få i oss nå mat, en mycket bestämd människa hade sagt att hon skulle ha ett sunes skrov.
Väl inne på sunes så fortsatte värkarna att öka och vi åt under rätt stor tystnad och sammanbitenhet....Efter att maten var uppäten så begav vi oss till Willys och skulle handla, vilket jag insåg att jag inte orkade när vi väl var framme så fick Daniel gå in och handla det godis jag skulle ha med mig.
Sedan så mötte jag mamma, sofi och krille som hade vart och handlat med morfar, och efter det så for vi hem och daniel började sätta ihop sängen som vi skulle ha i tv-rummet.
Vid 17.00 tiden så var värkarna så täta att det var dags att ringa upp till sunderbyn igen....Daniel tog väskorna som jag så duktigt hade packat någon dag innan och vi begav oss till sunderbyn igen, med vetskapen om att vi kunde bli hemskickade för det var det hon hade sagt i telefonen till mig.
Så under färden så höll jag Daniels hand hela vägen och han klockade värkarna, han var så otroligt duktig och stark, han var en verklig klippa.
När vi kommer fram till parkeringen på sunderbyn så frågar han mig om vi ska ta med oss väskorna in, vilket jag svarar tydligt att det behöver vi inte för vi får säkert åka hem.
Tack och lov så tog han inte mig på orden och tog med sig vår väska dock lämnade han skötväskan, men det må ju då vara.
Jag var nog inte så pratglad på väg upp till sjukhuset jag hade tanken att jag skulle gå, men tror på nå vänster att jag fick åka rullstol....vilket nog de flesta får :P
Sedan så kom vi upp och fick träffa en jätte trevlig barnmorska som la mig under CTG och såg att jag hade rätt täta värkar, kommer inte ihåg hur täta, sedan så kollade hon hur öppen jag var och kunde konstatera att jag var 5 cm öppen vilket hon tyckte att jag jobbat på bra hemma, men jag hade ju vart öppen 3 under någon vecka så för mig förstod jag inte vad hon menade.
Efter det så blev det badet i 2,5 timme typ och när jag kom upp därifrån hade jag öppnat mig till runt 7 tror jag och sedan så böt de barnmorska och vi fick en som heter Anna som var gammal klasskompis till Daniel vilket var en kul överraskning....
Sedan hände en massa där i mellan i ord som jag inte kommer ihåg....
Jag använde lustgas från 7 cm till 10 ca sen inget, jag ville ha en så naturlig förlossning som möjligt, för mig var det så otroligt viktigt att få uppleva allt....
Jag upplevde aldrig min förlossning som jobbig, den varande 4,5 timme och ut kommer det en liten sak som jag lätt trodde skulle vara gigantisk eftersom jag bara ätit godis i 8 månader, (hon är ju nästan 3v tidig), sedan trodde jag att det skulle komma en pojke....
Min navelsträng var kort så fick henne aldrig helt upp på magen, sedan så talade de om för mig att det blev en flicka och jag vet inte om jag började gråta men det känns då så nu i alla fall, vilket min sambo intygar stort att jag gjorde, var ju tvungen att kolla om mina känslor stämmer :)
Sedan så började jag att prata om mina rosa gardiner som jag hade fått av den blivande mormorn som jag tagit reda på om det skulle bli en flicka....
Denna stora kabrat visade ju sig inte vara en så stor kamrat, det var en liten tös som var 46,5 cm och vägde 3115 g jag vet inte vad jag ska säga....
Men att så här snart 6 månader sitta och skriva ner detta minne, denna förlossnings berättelse som det faktiskt blev, var helt otroligt, känns som man har en helt annan distans till händelse förloppet....
Detta är den lyckligaste i mitt liv bortsett från när jag fick reda på att jag var gravid och på ultraljuden, de första sparkarna, den växande magen, så var detta slutet på våran väntan....
Våran familj är komplett....Vårat allt....vårat liv....våran älskade dotter har anlänt.....
8+3
17+4
v9
v25+3
v33+3
10 timmar innan hon anlände till världen, taget på spec mödra i pite....
Kommentarer
