Allt går just nu som i vågor....på något sätt så känns det som att det inte har hänt, jag väntar som på att han ska ringa och fråga mig hur det är med Lina, om jag tagit mig in  på universtitetet....

Min morfar är den som har kört mig dit jag behövt, det han som har funnits där i vått och torrt, min morfar hade ett sådant enormt stort hjärta, alla andra gick jämt före han själv, men kanske det är därför som hans hjärta inte orkade nå mer....

Det vart för mycket till slut, jag önskar att jag gjort saker annorlunda, jag önskar att jag agerat på annat sätt i många situationer, just nu ångrar jag saker ända från det jag var liten, jag brukar inte ågra saker men just nu skulle jag vilja göra saker annorlunda och kanske kanske fått ha kvar min morfar....

Men jag är samtidigt över att just han var min morfar och att just jag fick vara hans barnbarn, att det faktiskt var så att vi fick ha den nära relation vi haft....

Så det är mycket positiva saker också....

Orkar fortfarande inte prata med någon, så jag ringer till de jag vill prata med, är så mycket nu att finnas där för mamma och allt....så



Morfar och Kusin tommy ....