Ibland tänker jag rätt mycket på detta med komplicerade graviditeter och allt annat som kan hända runt en graviditet, sedan så slår det mig faktsikt att som i mitt fall där det enda komplexa jag haft under tiden jag väntade Lina är mycket foglossningar och värk, samt en sväng upp på förlossningen för att kolla att allt var bra för att hon låg och sparkade mig i magsäcken så jag började spy....eller åt det hållet i alla fall....

Men jag menar jag fick henne i v 37+4 och hon vägde 3115g ochvar 46,5 cm, hon mådde bra och skattades som 9,9 och sen 10.

Förlossningen gick hur bra som helst på 4,5 timme, hade bara lustgas halva tiden och det var andra halvan, annars är min fröken förlöst helt utan smärt stillande....

Hon är mitt liv och mitt solsken....Att få dela min vardag med henne är nog det bästa som hänt mig....

Sen hör man och läser historier om de som får för tidigt, de som tappar sina barn, en del pga vården inte sätts in och andra som blir kvar lääänge på BB och kanske inte vet hur det ska gå för deras nya familje medlem, eller de männsikor som faktiskt inte kan bli gravida på egen hand eller inte alls....

De männsikor som inte hittat någon att dela sitt liv med och därav kanske står barnlösa....offrivilligt....Kommer ju att komma en serie om just det på trean så det ser jag fram emot....

Nu är jag välsignad att faktiskt fått barn på egen hand, jag har en underbar man och pappa till henne, vi har ett fint hus att låta henne växa upp i, i ett barn område, mannen i huset har jobb och jag kommer förmodligen att ha det också inom kort....jag känner mig säker på våran framtid och allt det som vi kan ge henne, den tryghet som vi kan förse våran prinsessa med.

Inte bara vi utan alla de som vi har runt om kring oss i våran gemenskap och så, det är underbart att faktiskt inse och förstå vilken lycka vi har i både varandra och i våra familjer....Vi är en lycklig liten familj och även om det kanske inte blir fler barn så är vi lyckliga ändå för de underverk som livet gett oss och vi är livet tacksama för att just hon kom in i våra liv.

Men ibland är det bra att man stannar upp och ser över det faktum att man inte ska ta livet för givet....Att man ska se livet för vad det är och inte ta det för givet....

Så glöm inte bort och säga till varandra hur mycket de betyder för er, era barn, era partners, era föräldrar och så vidare, man måste tala om det ofta för man vet aldrig när det är för sent livet är skört och livet är ovisst, så visa uppskattning och kärlek.

Det var morgonens tankar från en trött men tankfull mamma :D