När man blir mamma och går in i en relation och skapar ett familjeliv så är det väll självklart att saker och ting förändras och klart att man förändras till en viss och livet förändras med rutiner och allt sådant....Det är ju fler personer att ta hänsyn till....

Men samtidigt så hade jag väll inte riktigt räknat med att jag skulle känna mig så ensam som jag gör, jag är lycklig och tacksam över mitt liv men jag saknar mina "vänner" jag saknar att ha någon att prata med bortsett från min underbara man och min underbara mamma.

Vissa dagar känner jag att jag är i behov av någon annan att samtala med och just nu känner jag mig ensam och som att det inte finns någon där som jag kan prata med, jag känner det som så att det bara är jag som kämpar och drar efter halmstrån som tydligen inte snart finns som rinner ur mina fingrar och som jag snart inte orkar greppa efter.

Jag vet inte varför jag ens försöker, varför jag ens vill försöka att greppa taget om något som inte ska vara meningen att existera....

Jag saknar att någon förstod mig....Men att vara mamma och fru är det bästa som hänt mig och vill man inte delta i mitt liv som jag lever det idag så är det inte jag som förlorar på det, jag älskar mitt liv och jag kommer väll i framtiden hitta någon att umgås med ...

Så för nu så har jag min underbara man och mamma mina fina gull unge och utan er tre skulle jag bryta ihop och vara ensammast i hela världen....Tack för att ni är ni och att ni finns i mitt liv :O)