Kan inte låta bli att förundras över det faktum att när man surfar runt på diverse mamma bloggar så hamnar man i inlägg där det handlar om att gå ut, drick vin/alkohol ha barnvakt och kroppsfixering....

Då kan jag komma mig att ställa frågan till mig själv, skaffar man barn för att redan under graviditen och direkt efter börja skaffa barnvakt, planera alkohol intag och planering på att gå ut??

För mig är det helt sjukt....För mig finns det i min värld, enda gångerna jag behövt barnvakt än så länge är när något akut hänt, jag planerar inte för allt i världen att ha barnvakt för att "festa" visst kan man behöva egen tid eller sömn om man har en ex. kolik men hur kan man tänka tanken att oavsett anledning att lämna bort sitt barn så tidigt??

Nu har ju vi inget val att från och med till veckan ha mormor om barnvakt lite nu och då, men det grundar sig ju på att Daniel ska jobba 50% och jag börja studera men det är ju i slut ändan för Linas skull, för att kunna ge henne en bra grund att stå på i livet.

Sen är Lina nu snart 7 månader och än har vi inte haft barnvakt för att vi ska hitta på något tillsammans eller för att vi behöver "vila" från henne, jaa nu kanske vi har det lätt vi är två och hon är ett lättsamt barn som många säger och att vi ska vara lyckligt lottade med det.....Vi firade våran ett års dag med henne....vi har ätit ute flertal gånger tillsammans med henne, vi har åkt på IKEA med henne....varför ska vi ha barnvakt för att göra saker....hon är en del av oss och jaa så länge vi kan så ska hon vara med oss....Så ska hon vara delaktig i det vi gör..... Visst behöver alla par egen tid som jag skriver i nedastående stycke är det inget man fixar det är något man förser sig med, någon som kommer automatiskt.....

Men samtidigt, hon har inte valt att komma till oss, vi har valt ha henne i våra liv och vi är stolta och glada föräldar och vi är tacksama att ha henne och skulle inte för allt i världen vilja vara utan henne, vissa dagar tyngre än andra, men hon är vår guld kant i livet och utan henne så skulle livet inte vara sig likt.

Därför kan jag inte låta bli att höja på ögonbrynen när jag läser inlägg skrivna runt om i landet av mammaor som lämnar bort sina barn redan vid någon månads ålder för att gå ut och festa eller göra annat som främjar de....

Nej fy tusan, kanske ni ser mig som en moral kärring eller att det jag skriver är ren idioti,  men jag menar ska verkligen föräldraskapet fixeras och präglas av alkohol, barnvakter och kroppsfixering.

Visst vill jag ner i vikt och jag är lycklig över att jag gått ner 15 cm runt om i kroppen och att jag är på väg ner med tanke på att jag gick upp väldigt mycket i vikt under min graviditet, men det är rent hälsomässigt som jag vill ner, har inget med att jag skulle bli fixerad av min kropp på det sättet och spendera hur mycket tid som helst på gymmet och helt galet försöka se ut som jag gjorde förut, det går inte.....


Kommer aldrig att komma i den strl nå mer och det är bara att inse det faktumet....Jag är den jag är och jag lever för Lina och min Daniel, jag lever för min familj mina de som stöttar och finns där med mig, att slösa energi och tid på sådant som inte gynnar mig och min dotter det kan för mig lika väl vara....

Jag tänker inte springa om vartannat att skaffa barnvakt för att jag och Daniel ska hitta på saker tillsammans, vi är en familj på 3 och egen tid det får vi när hon sover, egen tid tar vi, egen tid är inget vi behöver planera och organisera, skulle vi behöva det, då är relationen farligt ute....Då är det risk för break up....

Vi är en familj på 3 som ibland behöver barnvakt, men det är de gånger det krisar med jobb och studier....Där barnvakt behövs för att det är nödvändigt inte för att det är bekvämt eller för att vi ska göra saker som gynnar oss kortsigtigt....

Nej fyy faaan.....

Jag är mamma, sambo, fästmö, syster, dotter, bror och syster dotter, jag är barnbarn, svägerska och svärdotter, jag har många titlar men den viktigaste är Sara och det är den viktigaste att komma ihåg....Jag kommer aldrig att förlora mig själv eller mitt fokus på att jag är jag....

Men den vikigaste är Lina, jag älskar henne ovilkorslöst och varför ska jag vilja göra en massa saker utan henne.....

Vad sänder jag henne för bild av hur man ser på sig själv genom att vara kroppsfixerad och fixerad av att vara "perfekt" vad är perfek??

Nej var stolta över den ni är och var stolta över era barn, tiden rinner så fort förbi och de växer upp och blir stora....Så ta vara på tiden och var så bra förebilder ni kan....Tänk på att det ni gör och säger avspeglar sig på era barn och de ta in det och mer än vad ni tror....

Det var en mammas tankar.....


Våran troll unge.....