Finns alltid tusen tankar i huvudet på mig som mamma och som mamma till Lina, det finns alltid saker som jag ångrar att jag sagt och gjort, att jag skulle ha sagt annorlunda till henne eller gjort annorlunda, men det är väll så det kommer att vara hela livet antar jag.

Jag antar att stunderna kommer att komma när jag verkligen sitter och gråter ännu mer än jag stundtals gör redan över saker som skulle kunna vara bättre i min föräldraroll, men sånt är väll en vardag för en förälder i allmänhet....

Men i alla fall så satt jag funderade över detta med faser och alla saker och ting som hör med barns utveckling och har att göra med....

Så jag surfade runt lite och hittade lite intressant fakta och hittade följande;

Tänk på som förälder

·         Var mycket tillsammans med ditt barn!

·         Prata mycket med varandra! Läs högt för ditt barn, fråga, intressera dig, diskutera - gärna även hetsigt och stormigt ibland. Konflikter och konfliktslösning innebär att kaos förs in i ordningen. Det stimulerar den kreativa förmågan.

·         Spela och sjung! Musik utvecklar hjärnan.

·         Uppmuntra lek långt upp i skolåldern. Delta själv i ditt barns lek. Många tror att leken förändras i takt med att vi blir äldre, men det är bara leksakerna, det vi leker med, som förändras.

·         Öva motorik och rörelse.

·         Rita och måla. Att öva färger och former är en rolig och bra lek för ditt barn.

Ge beröm till ditt barn! Beröm gör inte bara ditt barn lyckligare utan förstärker också nervbanorna mellan främre hjärnbalken och mellanhjärnan där känslorna sitter.

---------  Hämtat från : http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=11746

Leken behövs!

Barn föds med entusiasm, fantasi, lek- och upptäckarlust. Det är i leken en stor del av hjärnans olika delar utvecklas.

Inom hjärnforskningen har vi börjat förstå vad leken betyder för hjärnans allsidiga utveckling. Då vi i skolan försöker få barnen att utveckla alla sina förmågor, är det skäl att belysa vad vi menar med "hjärnans allsidiga utveckling" och lekens betydelse för denna utveckling.

Lek ingår inte i skolundervisningen i den nutida informationsfokuserade skolan. Vi lever i ett informationssamhälle och anser att det är kunskap vi behöver här i livet, nu och i framtiden.

Då glömmer man emellertid, att alla kunskaper är färskvaror, något som forskats fram "i går, förrgår", det vill säga alltid "gammal kunskap", och som inte nödvändigtvis är gångbara i morgon, då oförutsedda förändringar skett i den snabba utvecklingen, i naturen, i samhället, inom ekonomin och så vidare. Man glömmer också att naturen givit oss helt andra resurser för att klara även morgondagen, bland annat kreativiteten, förmågan att producera idéer, och vår fantasi med dess förmåga att se möjligheter som kan användas i oförutsedda situationer.

Vad är kreativitet och vad är fantasi och hur hänger leken ihop med hjärnans olika förmågor och vilken uppgift borde skolan ha i denna informationsålder?

--------- Hämtat från: http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=11739

Trots - barnets eget sätt att rådfråga omvärlden, att förstå, lära sig och bli mer självständig.

Barn utvecklas hela tiden och ibland i ett mycket hög tempo, de "trotsar" opponerar sig och markerar sin självständighet. Barn "trotsar" i olika perioder av livet, kring två-årsådern, sex-årsåldern och i tonåren. Trots är nödvändigt och bra, det leder till en utveckling hos ditt barn

Trotsåldern handlar mycket om att kunna hantera motstridiga känslor. Ditt barn har insett att det finns olika viljor, min vilja, mamma och pappas vilja och kanske fröknarna på förskolans vilja.

Eller ..... föräldrar blir trotsiga och låter inte barnet få det utrymme som han eller hon behöver för att försöka själva.

Testar gränser

Framför dig har du kanske ett dominerande, krävande och ibland aggressivt barn. Ett barn som har svårt att förstå när du förklarar varför man inte får göra si eller så, ett barn som inte har tillräcklig språklig utveckling för att begripa innebörden av orsak och verkan. Som förälder till ett trotsande barn undrar man ofta varför han eller hon trotsar då man inte tycker att det finns någon orsak.

Exempel
Ditt barn vägrar äta potatismosen, fast det igår var just potatismos som var favoritmaten. Kanske påminner potatismoset om något annat som gått fel sen igår och gör en koppling, något som du som förälder inte gör.

Som förälder får du ofta ta emot det mesta trotset och det kan upplevas som hotfullt när ditt barn vill rubba maktbalansen hemma. Vad ditt barn behöver är en vänlig, empatisk handledning. Det är en stor hjälp för både barn och föräldrar om man kan se perioden mellan två och tre år som en gåva och inte som ett problem.

Några knep

Vad gör man med en tvååring som ligger på golvet och skriker och inte vill ta på sig overallen på väg till dagis?

Barn i den åldern vill klara av saker på egen hand, inte sällan saker som är lite för svåra. Låt barnet försöka själv. Som förälder kan man gärna gå ifrån en stund och låta barnet göra ett försök. Det brukar inte dröja länge innan barnet lugnar ner sig och vill samarbeta eller ber om hjälp.

Några andra knep

·     Ditt barn vill inte dela med sig av sina leksaker - låt honom välja ut några saker som andra får låna och låt honom plocka undan de han inte kan tänka sig att låna ut.

·     Ditt barn vill inte sätta på sig gummistövlar - låt henne välja mellan gummistövlar och grova skor. Har du tur blir hon nöjd med att känna att hon fick vara med och bestämma.

·     Barnet ligger på golvet i affären och skriker efter godis - säg att du förstår att hon vill ha godis, det är ju gott. Du bejakar barnets känslor, de flesta tycker ju att godis är gott. Men så lägger du till att hon får inget godis idag, hon får vänta till lördag, det är er godisdag.  Här sätter du som förälder en gräns. Förmodligen kommer ditt barn att fortsätta med sin protest men att visa sitt missnöje med protester är inte farligt Tillslut sjunker vetskapen om att det inte blir något godis in hos ditt barn och hon kan istället ta emot tröst något som ni båda säkert behöver.

Så jag frågar mig ofta om detta med föräldraskapet och rätt och fel, hur det kommer sig att man har så många tankar och funderingar och åsikter på vad som är rätt och vad som är fel….Hur det kommer sig att folk har så mcyket att tycka vad gäller barn uppfostran och jag är inte mindre tycka till själv utan snarare tvärt om, jag är nog en som tycker väldigt mycket, men samtidigt så är jag också en som agerar väldigt mycket på mina tycken, jag verkställer och försöker leva upp till mina tycken….

Hur känner ni?? Är ni också föräldrar, blivande föräldrar eller bara en sådan person som tycker mycket om andra och deras hantering av sina barn eller djur…..

För likheten mellan att fostra ett barn och en hund är inte så stor, inte i mina ögon i alla fall….