Jag känner hur orken rinner ur mig, jag har snart ingen ork med något, det är svårt att se glädjen med något just nu, jag har tappat totalt motivation igen till allt, jag som kände mig på G med det mesta....jag börjar känna mig helt orkeslös och motivationslös, jag känner ingen drivkraft till något....

Jag känner bra den dära stora klumpen i magen börja ta form igen och att fötterna sjunker genom marken som jag står på, jag känner hur jag omsluts av allt det dära som jag inte vill välkomna nå mer....Det där välbekanta och ensamma, jag vill dra täcket över huvudet och inte kliva upp förens i maj juni, jag skulle önska att jag slapp denna års tid och allt som den medför...

Jag önskar att allt kunde vara enkelt och att jag slapp vara jag just nu, det känns som att allt jag ändå gör eller säger just nu blir fel, jag känner mig otillräcklig och ensam, jag känner mig förlöjligad och avsaknad av tilltro till andra, så vad vill jag ha sagt med detta då....ja this is my life....

I hate it but I love the pople in it...

Vore det inte för min mamma, systrar, dotter och mannen i mitt liv så hade jag fått lägga mig med täcket över huvudet och inte klivit upp nå mer och jag hade som alla andra tidigare år gjort det också, men nu har min man äntrat mitt liv och min dotter anlänt till jorden så vad ska jag göra, bara le se glad ut och trycka bort det andra och försöka att driva mig framåt och ..... sedan se att sommarn kommer om 6 månader ska jag väll överleva detta år med... eller??